Det kalla ~ [SV]

Hej, ja nu börjar jag med en sådan här fin liten vintrig berättelse eftersom att jag längtar till vintern.
Så jag vet inte vad man ska skriva, men jag har skrivit en inledning samt två kapitel hittills, hoppas det ska smaka, eller whatever, jaja. ♥

~

Den kalla, råa luften bet tag i mina öron och all glädje försvann.
Jag låg där utan att röra mig, jag var helt orörlig, kontrollen var utanför min kropp.
Kylan dansade förbi mina ögon så snart skulle tårarna virvla, den gjorde små piruttetter ner i halsen och grep tag om mitt hjärta och mina lungor. Jag slutade andas för några sekunder, innan kylan sedan dansade förbi och ner i mina tår. Där stannade den utan att hitta krypvägar ut.
Varken skorna eller de tjocka sockorna hjälpte till att få bort kylan.
Jag hörde ingenting, bara mina egna tankar. Alla världens ljud och rörelser - allt var borta från mina sinnen. Det gick kalla kårar längs ryggraden, håret reste sig upp. Ingenting hjälpte, inte jackan, inte tjocktröjan, inte min långärmade tröja eller linnet. Kylan fortsatte ändå att krypa upp för ryggen och in mot nacken.
Allt blev svart.

ska helt klart läsa! *bevakar*

SÅ BRAAAA!
*Bevakar tråden*

äsch, vem behöver sömn! har läst och det är sjukt bra och en spännande början!

Vad gulliga ni är kanelpumpa & Elma00♥
Då hoppas jag att nästa kapitel ska vara ett nöje att läsa för er

~

Tunga andetag. Några snyftningar. Låga röster.
Jag testade att röra mina fingrar lite lätt och de fungerade, visserligen med vissa svårigheter.
Försiktigt slog jag upp ögonen och sökte igenom rummet för att kunna analysera vart jag var.
Allt var ljust, vitgula lampor hängde och dinglade i taket, en stor byrå stod längs med väggen bredvid några pallar som stod staplade på varandra. Där fanns en dörr som såg rätt ny ut, slipad och lackad så att den nästan blev som en spegel. Bredvid dörren satt en tjej med blont axellångt hår, blodröda läppar, ett tamt, smalt ansikte med små ögon som vänligt tittade mot mig. I handen höll tjejen ett par papper som hon prydligt lade ifrån sig när jag tittade på papprerna med en bekymrad min.
Jag fortsatte söka igenom rummet och fann min mor sittandes med min lillebror i knäet samtidigt som hon höll min storasyster i handen.
Ett svagt leende bredde ut sig på mina läppar men min mor log inte tillbaka, hon verkade inte se mig.
“Jag heter Saga”, sade tjejen med de blodröda läpparna. “Jag jobbar här”, fortsatte hon och bet sig i läppen.
Jag försökte få fram en fråga men det blev bara ett ohörligt pip. Jag hade en förbannat jobbig halsont som grep tag om halsmandlarna och stämbanden och förde in dem i lungorna så att mina andetag blev rätt oregelbundna och korta.
Jag kände hur ögonlocken fladdrade och blev tunga som bly. Jag stängde dem långsamt och lät mig själv dala in i drömmarnas värld, eller snarare sagt mardrömmarnas värld.

*Bevakar*
Du är verkligen jätteduktig, Godrica ♥

Tack Amaanda, du är minst lika duktig du ♥

Åh, jätte bra!
Du har en väldigt bra beskrivande förmåga, och varierar ditt val av verb vilket gör berättelsen väldigt levande.

Jättebra skrivet! Du får texten att bli väldigt levande, vilket gör det så roligt att läsa!

Aw, tack finisar. ♥
Jag blir så varm i hjärtat när jag hör era ord, sjukt kul att ni gillar det, vill kunna ge er hundra tummar upp!