Who will rise to stop the blood?

And too much blood has flown from the wrists,
Of the children shamed for those they chose to kiss.
Who will rise to stop the blood?

Och självklart ska lilla Mikaela skriva ännu en liten berättelse om bögar.
Det handlar då om Peter, den homosexuella boxaren som bor hos sin ensamstående mamma med alkoholproblem. Och om Alexander, en nynazist som slår ned folk.
~
1.
Peter drog på sig dom nya, röda boxningshandskarna och slog till luften. Om man tittade noga på dom såg man att dom egentligen var begagnade. Köpta på myrorna. Men han klagade inte. Han visste att hans mamma hade haft det jobbigt sedan hon förlorade jobbet och sin man. Det blev inte bättre då spriten blev hennes bästa vän.
"Ey, bögjävel."
Han vände sig om. Milo, boxningsklubbens enda invandrare tittade på honom. Bredvid honom stod hans två biffiga kumpaner. Deras namn visste ingen.
"Sluta fantisera om killar nu och försvinn från vår säck.", sa han med sin målbrottsröst och korsade armarna över den muskulösa bröstkorgen.
Peter brydde sig inte om dom, utan började slå på sandsäcken. Bögjävel. Han kunde inte låta bli att le. Så fantasifullt.
"Ey, hör du dåligt eller?", muttrade Milo.
"Nejdå.", Peter vände sig om igen. "Jag tänker bara på hur vacker du är.", log han.
Det var svårt att hålla sig för skratt. Speciellt när det såg ut som att Milo skulle spy.
"Hur fan vågar du prata sådär till mig, din äckliga jävla bög?", skrek han och knöt sina knytnävar.
"Vad nu, darling? Gillar du inte komplimanger?", flinade Peter.
Milo skulle precis hoppa på honom, när deras tränare Micke kom. Peter visste att Milo inte skulle våga röra honom utanför ringen så länge Micke var i närheten.
Men sedan, efter träningen, då skulle han antagligen få ett blåöga igen, kanske tappa en tand.
Det blev oftast så. Peter behövde inte ens provocera honom, fick Milo lust att slåss, ja då slogs han.

"Alex, kom igen, vi sticker innan snuten kommer!"
Alexander hörde inte. Han brydde sig inte. Mannen skulle dö innan han gick. Det hade han bestämt sig för.
"Kom igen.", utbrast hans andra vän.
Han fortsatte att sparka. Kängorna var röda av blod och mannen andades knappt. Även om ambulansen skulle komma nu gick hans liv ändå inte att rädda. Var det då inte lika bra att döda honom direkt? Sirener hördes något kvarter bort och Adam, den magra pojken med kepsen bakochfram sprang iväg. Jonathan, den starkaste av dom tre, försökte dra med sig Alexander. Det gick inte. Han sparkade och sparkade.
Han slutade inte förrän mannens andetag försvann helt.
~
Tralala någon som skulle vilja läsa mer? ;w;