Orangine [sv]

Hej, tänkte starta en liten berättelse här! =)

Titel: Orangine
Språk: Svenska
Genre: Fantasy
Rating: PG (för säkerhets skull)
Färdigskriven: Näpp!
Handling: Tova lever med sin stam i en liten miljö med grottor och djur att jaga. Inget speciellt, men hon gillar det.
En dag händer det något. Hennes stam försvinner och helt plötsligt står hon bara där. Ensam. Med ett knyte i handen. Knytet innehåller lite kött, en liten stängd kåsa med vatten, skinn, tråd, nål, en kniv. Och... ett brev?

Upp med handen, vem vill läsa? :3

*Räcker upp handen*

*Räcker upp handen*

Kul! =) Här kommer kapitel 1:


Tova stirrade in i den rödgula eller gulröda elden.
Hon visste inte vad hon skulle kalla den. Hon sneglade lite på sin mindre syster, Annie.
Hennes långa, ljusa hår glittrade i månens sken. Hennes blå ögon gnistrade.
Till skillnad från Tova själv, var hon väldigt vacker.
Så var det alltid. Annie fick uppmärksamheten och var den vackra som alla flockades omkring. Ibland kunde det till och med hända att hon kom hem ett halsband eller något annat smycke i äkta bärnsten.
Det hade hon säkert fått från någon beundrare.
Annie var också god och givmild; det var ju Tova också, men ingen tycktes märka eller gilla henne.
Såklart att hon var omtyckt av både sina föräldrar och av Annie, men det kändes inte så speciellt.
Tova själv, hade kort korpsvart hår och mörkbruna ögon.
Hennes lilla näsa pekade lite uppåt och hennes läppar var smala.
Hon var mager och kort, inte så mycket att ha till, enligt henne.
Tova tittade upp på stammens ledare, Kåre.
Han var ung och snäll och hade inte lett stammen så länge, eftersom hans far, den förre ledaren, hade dött några månvarv innan.
Han hade mörkt, rufsigt hår som räckte ända ner till nackens slut. Han var känd bland många stammar, eftersom han var den första att tämja vargar till något han kallade varghundar.
Varghundarna var mycket bra att ha till jakt och eftersom stammen hade varit ganska fattig på mat hade varghundarna gjort succé.
Tova vände sedan blicken mot Safira, hennes närmaste vän, eller som man också kunde kalla det; hennes enda vän, bortsett från hennes familj såklart.
Safira var också vacker, men accepterade alla som de var.
Hon hade långt, vågigt nötbrunt hår och mandelformade, smaragdgröna ögon. Hon bar ett halsband av snäckor runt sin hals, själv bar Tova ett halsband med några tänder från bland annat björnar, vargar och andra hemska djur som man skulle kunna tänka sig anfalla i skogen.
Halsbandet var hon nöjd med, det var en symbol för att hon kunde jaga. Hon använde sig ofta av knivar, men spjut var också något Tova kunde hantera.
Tova gäspade. Hon började känna sig trött.
Hon började sakta tåga in familjens grotta. Hon
klädde av sig sina kläder och la sig ner i sin bädd gjord av gräs och halm hon drog sitt skinntäcke över sig och slöt ögonen.
Imorgon skulle det bli en speciell dag. Det trodde hon. Men kanske inte lika speciell som hon trott...


så slutar kapitel 1! =) det kanske inte var så spännande, men nu vet ni lite mer om Tova och hennes omgivning och nästa kapitel händer det lite mer!
kommentera gärna vad ni tyckte, jag tar all sorts kritik!
Kram! ♥

OMG!! Jag älskar den! Nytt kapitel nuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Superbra!

Vad kul att du tycker om den! ♥ =) Nytt kapitel kommer antagligen idag eller imorn, bara någon kommenterar så jag kan lägga upp det! :3
Tack så mycket!! ♥

Bravo ♥

Tänkyuu ♥3

Så; här är kapitel 2 - del 1:


Tova vaknade med ett ryck. Något stämde inte.
Hon såg sig runt i den lilla grottan. Hennes mor och far hade säkert gått ut och jagat, men Annies bädd var tom. Det var inte vanligt att Annie gått upp så tidigt, vilket fick Tova att få en klump i magen.
Hon kastade sig upp ur sängen och klädde snabbt på sig sina kläder, innan hon slutligen gick ut ur grottan.
Ute hördes inte ett ljud och ingen syntes till.
Klumpen en i magen växte.
Hon rusade in till Safiras grotta i hopp om att någon var där.
Men det var tomt. "Hallå! Hallåå!" Tova skrek förtvivlat medans klumpen bara blev större och större.
Hon sprang in till Kåres grotta. "Kåre! KÅRE!"
Inget svar. Ekot som framstått tonades sakta ut. "Kåre! Kåre!"
När ekot absolut inte hördes mer gick Tova sakta ut ur den mörka grottan.
Efter ett tag bara stannade hon.
Sedan, efter kanske fem sekunder, la hon sig ner på knä och grät. Klumpen försvann, men istället så växte gråten me och mer.
Hon nästan skrek av gråt.
När hon tillslut tagit sig samman ställde hon sig upp igen, och bara stod där.
Tittade sig omkring. Hon tittade ner på sina händer. Först vänster, sedan höger...
Va? I höger hand höll Tova i ett knyte.
Hon öppnade det snabbt. Hon fann lite kött, vatten, knivar, skinn, tråd, nål.
Längst ner låg det också... ett brev?
Tova plockade snabbt upp det, vecklade ut det och började intensivt läsa....


Egentligen hade jag inte tänkt att kapitlet skulle sluta där, men nu gjorde jag så för att skapa lite spänning... mvahhaha..
Kram. ♥

*räcker upp handen*


BRAAA! ♥ *bevakar/ny läsare* ♥

Bara jag som tror hon kommer bli ihop med Kåre? O.o

Älskar att du beskriver allt så praktufllt, bra! ♥

Oooh, ett brev?! Har de lämnat henne, eller bara försvunnit, paff?! ♥

Längtar efter fortsättning ♥

♥Sandy Potter♥