Livet blir bättre [Novell]

Just a story about a perfect life kinda.

Epilog:

Epilogen är lite blodig så ja..

Men novellen handlar mest om Emma och Jens som får det ganska så bra efter olyckan.

bra !!!

*bevakar*

Awesome

Creepy Nej men awesome! Bevakar* xD

TAck alla! (som att ni var tjugo pers or something..)

Måste säga att det läskiga är över nu though xD

Dig skriva mer nu? *vissla oskyldigt*
*because allt det du skickade till mig räcker inte* xD

Luna.Lovegood Dig plugga min NOläxa som jag ska kunna till imorgon då som jag inte vill bry mig om?

_____
Kapitel 1.


KRAS!!
Jag hörde hur något av glas gick sönder, något stort. Jag kunde inte se något men jag var ganska säker på att detta något var framrutan på bilen. Jag kände glasskärvor borra in i mitt skinn och hur något varmt klibbigt kom på min vänstra sida. När jag var säker på att bilen stod still vågade jag öppna ögonen. Framrutan var inte befintlig längre och det såg ut att hänga ut en arm genom sidorutan på bilen framför oss i en onaturlig vinkel. Då kände jag lukten av blod. Jag vände huvudet automatiskt åt vänster, mot Jens. Jag skrek. Jens högerarm hängde från ratten, fingrarna höll fortfarande tag i den. Men armen satt inte fast där den borde vid Jens axel, den bara hängde där. Jag hörde någon ropa mitt namn. Vem här vet mitt namn? Jag var på den resan med Jens och enbart Jens, och han låg medvetslös och enarmad i sätet bredvid mitt.
”EMMA! Vakna!”
Det var mamma. Jag hade drömt igen. Drömt om krocken. Det är två månader sen nu men det förföljer mig i drömmarna.
”Varför så stressad?” mumlade jag fram halvt i sömnen. ”Jag är inte stressad, men om jag inte hade väckt dig hade du blivit sur. Klockan är Elva, du ska väl träffa Jens om en timme?” Mamma har bättre koll på mitt liv än jag har, jag hade helt glömt att jag skulle träffa Jens idag. Jag klev upp och drog på morgonrocken och gick sedan ner till köket. ”Jag räddade ett ägg åt dig från dina bröder” hördes mammas röst uppifrån. ”Tack!” Ropade jag tillbaka och gick fram till kastrullen på spisen och tog upp ägget. ”Varför är du uppe så tidigt?” Rösten skrämde mig och jag vände mig snabbt om. Där stod Emil. ”Var har du Erik?” kontrade jag. Bara för att jag aldrig kliver upp före tolv om det inte är nödvändigt så retas de alltid med mig om jag råkar kliva upp tidigt. ”Han stack till Jessica,” jag kunde ana en ton av irritation i meningen. ”Ska du äta upp det där ägget eller?” frågade han och tittade på ägget. ”Du kan få det om du vill, jag ska nog ta en macka istället,” jag kastade över ägget till Emil som fångade det utan problem med en hand. Jag gick till fram till skafferiet och öppnade det. ”Du förresten, mjukbrödet är slut,” jag hörde hur Emil försvann ur köket. Jag bestämde mig för att äta något på vägen till Jens istället och gå och duscha. Efter duschen gick jag till mitt rum igen och tog på mig ett par Jeans och en enkel T-shirt utan något tryck. Jag gick till badrummet och la på ett lätt lager mascara sen var jag redo att fara.

Jättebra!

slarvfel i sista meningen bara:

Jag är petig

Ska ändra då jag kommer hem^^
Mitt program lägger inte märke till konstiga meningar så..^^

Tack förresten!

När kommer det mer?