Jag som aldrig blir kär

Detta är en helt vanlig berättelse om en kille och en tjej. Tjejen har en liten förälskelse i en kille på skolan och vill verkligen inte bara vara kompis med honom.
Händer lite blandade saker och jag hoppas att ni vill läsa,den är inte färdig ännu, jag hoppas att ni kommer tycka om min helt vanliga berättelse.

Kommer vi säkert.

Här kommer det första i min berättelse


INLEDNING
-Jag blir aldrig kär så varför känner jag mig så konstig?Jag känner mig alltid konstig när jag ser henne och jag undrar om hon känner sig likadan.Jag kommer nog aldrig få reda på det,inte om jag inte går fram och frågar henne.Jag är för feg för det så är det bara,men kanske en dag så har jag samlat mod till att gå fram till henne. (Mark)

-Han är så söt.Jag har varit lite småkär i honom sedan vi började sjuan.Han kör sin egna stil och verkar så cool.Han har också en egen moppe vilket är jättehäftigt.Jag tror inte bara att jag är lite kär i honom,jag tror att jag är riktigt mycket kär i honom.Jag måste bli ihop med honom någon dag men jag vågar inte fråga vad han tycker om mig. (Luna)

skriv mer!! Fast jag är inte så mycket för kärlek...

-Hej,jag heter Mark och jag är 13 och går i 7:an.Jag har precis börjat och klassen som jag har hamnat i verkar väl okey men jag känner mig som om att hela klassen lyder och är rädd för mig men jag förstår inte varför.Jag tycker inte att jag är en sådan som är elak eller något sådant i klassen,det är Daniel bäst på.Men efter den dagen som vi krockade ihop för femte gången så blev det tända fyrverkerier. Jag ska berätta hur det började om en liten stund men först måste jag berätta om Luna,tjejen som har förändrat mitt liv totalt sedan vi började i 7:an.
Luna är tjejen alla säkert vill vara kompis med.Hon har långt hår som glänser svart i solen och hon är sådär lagom brun efter sommarsolen.Hon gick inte i denna skolan innan utan hon kom hit efter sexan som många andra 7:or gjorde efter sommarlovet.Hon är nästan lika lång som mig själv.Luna har ett väldigt bra självförtroende och det märks när Daniel eller någon annan mobbare säger något dumt mot henne eller hennes kompisar och hon svarar med något dumt tillbaka igen,hon viker inte undan en utmaning.Jag tycker nog att hon är den ballaste av alla tjejer i klassen.Det är faktiskt såhär att jag,trodde inte att det var möjligt,men jag blev kär i henne efter olyckan för hon var verkligen där för mig, jag ska berätta allt om det.

Skriv mer!
Jättebra!

Bra! Vill gärna läsa mer! Men tänk på att man ska ha mellanrum efter punkt och skiljetecken

Mark
Klockan börjar ringa och jag slår efter den på mitt nattduksbord men missar hela tiden. Jag lyfter på huvudet för att hitta den och slår sedan av larmet och sätter mig upp yrvaken i min säng. Jag låter händerna gnugga ögonen så jag skulle vakna ordentligt men som vanligt så funkade det inte. Jag reste mig upp och tog min handduk och gick in till duschen och satte igång vattnet, först iskallt sedan varmt efter jag blött ner mig med det kalla. Det är nog det enda sättet jag kan vakna till ordentligt på en vardagsmorgon innan jag ger mig av till skolan .Efter duschen går jag ner till köket för att ta en macka med mig upp till mitt rum. Jag äter aldrig min frukost i köket när det är skola. Mamma och pappa är inte hemma på morgnarna heller för när jag vaknar har de redan kört till jobbet. När jag kom upp till mitt rum öppnar jag garderobsdörren för att hitta dagens kläder. Jag tog mina röda jeans och ett svart linne med en vit skjorta över. Jag älskar linnen, speciellt de svarta och gråa. Jag kom på nu också att jag måste ta min väska som jag har lagt någonstans i mitt rum, jag måste leta efter den för jag kommer inte ihåg var jag lade den igår när jag kom hem från skolan. Men jag hittade den under sängen, jag tror att jag kan ha sparkat under den men jag är inte säker, men iallafall så gick jag ner till hallen och tog min tjocka kofta och tryckte ner den i väskan och tog sedan min hjälp till moppen och gick ut till garaget. Jag trycker ner min väska under sitsen och kör igång och iväg till skolan. När jag kom fram till busshållsplatsen inte långt ifrån där jag bor så står Maria, Oliver och Luna där och väntar på bussen som stannar framför skolan. Jag stannar framför dem och jag tror inte att de kände igen mig först för de blev lite sådär, du vet, osäkra. Jag tar av mig min hjälm och ler mot dem.



-Kände ni inte igen mig eller?frågar jag.

-Mark,jag kände inte igen dig alls,skrattade Oliver.

-Jag har ju skaffat ny hjälm till moppen,sa jag och log.

-Det är kanske därför vi inte kände igen dig då,sa Maria.

-Ja det var det kanske,skrattade jag.När kommer er buss?frågar jag.

-Om typ 5 minuter,svarade Luna.

-Ingen som vill åka snålskjuts?skrattade jag.

De kollade på varandra och det slutade med att Oliver och Maria skakade på huvudet.

-Du då?frågade jag Luna.
Hon tittade på de andra och sedan på mig igen.

-Har du en extra hjälm med dig?frågar hon.

-Jadå,svarade jag.Under sitsen.
Jag pekade på sisten och då nickade hon.

-Okey,jag kan åka med.Jag har aldrig åkt moppe förut,mina föräldrar vill inte att jag ska ha en heller,sa hon.


tack för era kommentarer

jag blir nog alldrig kär alla killar jag giller blir jag super bra kompis med är det helt normalt ???

GinnyOlivia jag älskar downtown abby det är såååååååå mysigt !

bellatrix

Jättebra!
Vill höra mer!